Tänk om det är riktig kärlek?

Källa: Internet.

Är så lycklig idag. Tänk om detta underbara är riktig kärlek…? Det är min tur nu, var det någon som sa. Önskar att det verkligen är det! Somnar lycklig ikväll…

 

Hallå bloggen!

Det var väldigt längesedan som jag skrev något i denna blogg. Vad hände???

Det var väl då, år 2011, som allt började. All skit. All onödig ångest. All oro. Hela helvetet.

Det var då som jag trodde att det underbara skulle börja. Den underbara, ljuva delen av livet. Det friska och välmående livet.

Istället blev det tvärtom.

 

Sitter här idag och undrar vad som egentligen hände. Hur kunde det bli så himla konstigt? Begriper knappt någonting. Kom då att tänka på familjen Beckham. Såg en bild på dem igår. De träffades samma år som jag och mitt ex gjorde. Paret Beckham har skapat ett imperium den efterföljande perioden, de är förmögna och har fått 4 stycken barn. Vad gjorde jag och exet på denna tid??? Nada. 😦 Därav påminnelsen. Idag kom tanken på denna blogg. Fanns den kvar? Kommer jag ihåg lösenordet? Det gjorde jag.

 

Det gjorde jag. Jag är väl sådan som person, minns ”onödiga” saker.

 

Just nu längtar jag efter många saker. Längtar bland annat efter att få ro i själen. Kan livet rulla lite som jag vill nu? Snälla!

Foto: Skagen, Danmark, juli 2012 

foto: ©nemonisimors.wordpress.com

Mitt liv tog en helt annan vändning än vad jag hoppades på, än vad jag trodde och än vad jag vill då 2011.

Året därpå var det först några månader av hopp, glädje och lycka. Vilket några delar bara var en fasad från andre men inte för mig. Så blind jag var! Då. Andra halvan av år 2012 blev ett helvete. Det enda positiva var att jag lyckades med 2 stycken förhandlingar (nytt lägenhetskontrakt & högre lön) och jag fick äntligen mitt efterlängtade körkort. 🙂 Trots terrorn hemma. Trots idiotens dåliga beteenden och lögner.

År 2013 bjöd på fler förändringar. Fick flyttat igen. Denna gång till ett andrahandskontrakt, blev av med jobbet men hade ändå en ljuvlig sommar. En sommarflirt som det tyvärr inte blev så mycket med sedan. Det ljuvliga vädret gjorde att jag fick energi och jag mådde helt okej. Jag hade en önskan inför sommaren -13 och det var ”Snälla ge mig bra väder så att jag kan göra såna billiga nöjen som att åka och bada!”. Sommaren blev bättre än vad jag önskade mig. Underbart! Äntligen bönhörd. 😉 ….och jag har fantastiska vänner som stöttade och valde att umgås mycket med mig. Tacksamhet! ♥

Nu 2014 jobbar jag på att ta kontrollen över mitt liv igen. I framtiden hoppas jag ändå att få hinna uppleva några av de drömmar jag har haft tidigare, då jag var sjuk, även om en idiot stal några år från mig!

Just nu sitter jag och arbetar med en affärsplan. Ska eventuellt starta en egen firma. Ska även försöka byta min allt för stora lägenhet till en mindre. Vi får se hur det går framöver!

 

Gubbsjuka?

Det är lite lustigt det där med Facebook. Jag har haft Facebook sedan någon gång under 2007. Använder det mest som ett sätt att hålla kontakt med gamla vänner som inte längre bor i samma stad som mig och som man inte kan träffa så ofta. Sedan underlättar det också i kontakten med vänner som arbetar udda tider osv.

Inom loppet av ett halvår har jag fått flera lösa inviter, via Facebook, från gamla pojkvänner/vänner/dater. Och då pratar vi _gamla_ ”spöken” från förr. Dessa personer träffade jag eller umgicks med någon gång under mitten av 90-talet! Det jag tycker är lite konstigt är ‘Varför just nu?’, ‘Varför just jag?’ osv. Både jag och de har stadigt förhållande och de har även små barn nu. Detta är inga killar som jag vill ha något förhållande med eller som jag är intresserad av på något speciellt sätt mer än att jag vill att det ska gå dem väl i livet.

Kille nr 1. ”Gluggen” skrev till mig för ca ett halvår sedan och började säga genanta saker som att ”Du var snygg förr…men är ännu snyggare idag.” Vi har varit vänner i ett par år på Facebook och tidigare umgicks vi runt -95 då vi jobbade på samma företag. Han är gift och har två barn.  Han ville ”ta en fika” med mig men ville inte att hans fru skulle veta om det. Jag svarade att jag inte ville fika i hemlighet utan i så fall får han berätta för sin fru. Det fungerade inte, svarade han och sedan rann det ut i sanden. Efter en tid, deklarerade han öppet på Facebook att han ”…inte har tid för Facebook längre utan skulle ta bort sin profil där”. Han skickade även ett privat meddelande till mig med sin mailadress ifall jag ville skriva till honom någon gång. Det har jag inte gjort. Nu i veckan såg jag dock att han var och ”smög” inne på sin profil igen… fast idag har han dolt profilen igen.

Kille nr 2. ”Jätten” har jag haft på Facebook i flera år utan att vi direkt har haft någon kontakt. En gång runt -94-96 sov han över hemma hos mig efter en fest. Inget hände vi bara sov. Vi umgicks i samma kompisgäng då men jag träffade inte honom särskilt ofta. Han är idag sambo och har två barn. Jag har inte träffat honom sedan i mitten av 90-talet. Nu för någon månad sedan började han maila till mig på Facebook och pratade om den natten som han sov över hemma hos mig. Han skrev att han var jätteintresserad av mig då och ångrade att han inte hade försökt visa det då men att han trodde att jag inte var intresserad. Jag blev helt paff för jag kom knappt ihåg att han hade sovit över och han berättade en massa detaljer om väder osv. Han sa att detta var hans största misstag. Ja, vad säger man efter ca 17 år?!

Kille nr 3 ”Gentlemannen” skickade en vänförfrågan på Facebook för ett par veckor sedan. Detta är en gammal pojkvän till mig som jag var tillsammans med i ett år under -96. Det var han som gjorde slut då för att han träffade en ny tjej. Idag är han gift med en annan tjej och har två barn med henne. I helgen skrev han meddelanden till mig och frågade om jag skulle ut i helgen för att det skulle vara kul att träffas osv. Jag var bortrest så jag svarade bara lite kort på det bara. Nu ikväll började han chatta med mig på Facebook och skrev flera antydningar om att vi skulle träffas. Jag spelade blåögd och avstyrde de inviterna.

Vi är inte direkt några ungdomar idag, snart 40 år, allihop.  Efter ca 10 års felbehandlad sjukdom så är jag definitivt inte snyggare idag än vad jag var i 20-årsåldern! Lider bland annat av en övervikt på en sisådär 30-40 kg och är allt annat än vältränad. 🙂 Har ”Gluggen”, ”Jätten” och ”Gentlemannen” fått den klassiska ”Gubbsjukan”? …eller har de börjat drömma om sina tonårsförälskelser igen då deras förhållanden börjar gå på slentrian osv. Galet oavsett!!

Eftersom jag är lite, hur ska man säga det, lite ”känslig” av mig…en del kanske skulle kalla det för ‘andlig’ (?)… så undrar jag vad det är som dessa händelser vill säga mig?!?! Det har även hänt lite andra skumma saker här hemma så man undrar ju!!! 🙂

Tuff dag idag.

Minns dagen med sorg i kroppen. Minns även dagen med glädje. Uff! Nu kommer tårarna…

Hemtenta

Idag känns som en lite tråkig dag för jag ska skriva en hemtenta i systemering. Det mest jobbiga är att jag har läst på för lite, dels på grund av att jag har jobbat hela veckan och dels på grund av att jag har varit så mycket sjuk den sista tiden.

Nu håller vi tummarna för att det ska gå lätt och smidigt idag! 🙂 *Uff* Jag behöver det här betyget så himla mycket!!!

Driftig?

För några år sedan kom jag i kontakt med en s k ”vän” som sa: ”Vissa människor är driftiga och får saker gjorda. Andra människor är det inte. Så ÄR det bara.” Den s k ”vännen” tyckte att jag hörde till den senare gruppen av människor. Jag kanske borde ha blivit sur på ”vännen” för att blivit klassad som ”odriftig” men där och då tänkte jag bara: ”Du känner mig inte alls efter alla år. Läskigt!”

Jag fick även höra att: ”Mitt jobb skulle du aldrig klara av!” Den här kommentaren fick mig att åter igen tänka medan jag log inombords: ”Du känner mig inte alls. Du vet ingenting om mig. Du är en extremt dålig människokännare.” När jag berättade om denna kommentar för min äldsta och bästa vän, så utbrast hon: ”Hahahaaa… Varför skulle du inte klara av hans jobb?!?! Du skulle ju klara av det jobbet bättre änvad han gör!” Då tänkte jag: ”Precis!”.

Jag kom att tänka på detta meningsutbyte då jag i morse låg i sängen och funderade på livet. En tanke slog mig: ”Vad gjorde jag förra året? Vad var det som hände då?” Min första tanke var att: ”Det hände ju ingenting förra året.” men sedan så tänkte jag lite till och kom då fram till att följande hände:

I januari hade jag influensa

I februari opererade jag bort halva sköldkörteln pga Struma.

Under våren så cyklade jag och tränade mycket, jag arbetade i butik, fick reda på att jag hade cancer, pappa hamnade på sjukhus 3 gånger och jag besökte honom väldigt många gånger. Vi firade att mamma och pappa varit gifta i 50 år. Vi firade min systers 40-årsdag med en spa-helg. Jag var på flera fester och andra sammankomster med mina underbara vänner. Jag pluggade statistik och it-kurs. Jag börjar även äta en medicin som heter Levaxin pga att min kvarvarande sköldkörtel inte orkar producera tillräckligt av hormonet Thyroxin.

I maj så opererade jag bort andra halvan av sköldkörteln pga cancern. Under operationen skadades det ena stämbandet så jag fick svårt att prata fram till september/oktober. Beskedet jag fick var att ”Kanske stämbandet läker om 3 dagar, 3 veckor eller 3 månader, ingen vet. Du ska vara glad att det inte är av!” Efter ett par månader lät jag ungefär som ”Kakmonstret” i mupparna. Men det som jag tyckte var allra jobbigast var att inte kunna träna. Före operationen så har jag aldrig tänkt på att stämbanden påverkar luftintaget, men det fick jag lära mig den hårda vägen nu. För då jag försökte röra mig lite snabbare så fick jag knappt någon luft och det tjöt vid utandning. Så träningen fick bittert ligga på hyllan i några månader.

I juni så gick jag en kurs i processutvecklingsverktyg. Jag började även arbeta med detta och gjorde det fram till och med halva augusti. Mellan allt arbete så klämde jag in lite ”Bada-i-havet”-dagar och några besök i sommarstugan.

I juli fick min pappa en stroke. Vilket medförde otaliga sjukhusbesök igen. Under denna månad slutade jag arbeta för butiken. Efter 7 års slit där så var tacken ovett pga att jag inte kunde arbeta då min pappa blev dålig. En skitbutik rent ut sagt!

I augusti så genomgick jag en Radiojodbehandling. Det är en behandling som skulle ta död på ev. spår eller spridning av min cancer. Behandlingen går till så att man får svälja en ampull med radioaktivt jod tillsammans med lite vatten. Man blir alltså radioaktiv då och en fara för andra människor, speciellt gravida. Därför blir man inlåst och isolerad på sjukhuset i ett rum tillsammans med en annan patient, som genomgår samma behandling, tills att radioaktiviteten minskat i ens kropp. Efter 3 dagar, vilket anses vara snabbt, hade min kropp gjort sig av med den mesta radioaktiviteten så då fick jag åka hem. Dagen efter fick jag åka tillbaka för att genomgå röntgen med gamma-kamera. Vilket innebär att det är jag som strålar så då är det skärmar som ”fångar upp” min strålning, till skillnad mot ”vanlig” röntgen då man strålar kroppen. Under själva behandlingen så kändes det inte mycket, jag blev endast något varmare än vanligt och något uttråkad av isoleringen. Efter behandlingen måste man dock vara restriktiv med att träffa vänner och andra människor, så att man inte utsätter dem för onödig strålning. T ex så skulle man inte träffa en och samma människa mer än ca en timme åt gången.

Under augusti hamnar tyvärr min far på ett äldreboende. Vilket innbär otaliga besök där, speciellt eftersom personalen på detta hem är bedrövligt slappa och irriterande vårdslösa. Vi får även hjälpa mamma med det mesta, allt från ekonomi till andra vardagliga saker.

Under september pluggar jag programmering och it-rätt. Jag får reda på röntgensvaret vilket är glädjande, det fanns inte någon spridning av cancer till mina lymfkörtlar. Efter detta sker ett fruktansvärt jobbigt dödsfall, då min far går bort i slutet av denna månad, efter en period på sjukhus. Därefter följer planering av begravning, en hel del ekonomiska beslut och vi får hjälpa mor med ännu fler saker och beslut.

Under oktober blir det begravning (Jobbigt!!!). Jag börjar även arbeta med kvalitet på ett energibolag samtidigt som jag fortsätter mina studier. Jag börjar så sakteliga ta upp kontakten med de flesta av mina vänner, som fått stå tillbaka för andra ”viktigare” saker under hösten, under denna månad. Några trevliga tillställningar sker. Samtidigt följer månader av ekonomibeslut och pappersarbete till följd av dödsfallet.

Under november jobbar och pluggar jag och försöker endast hålla mig ”över ytan”. Hormonrubbningarna är enorma pga Levaxinet och mina operationer. Jag är konstant trött och stressad inombords, kan inte sova mer än max 5 timmar per natt ,  jag har hjärtklappning och ökar i vikt. Extremt jobbig månad och jag går enbart på vilja. Tack vare stöd från mina underbara vänner så orkar jag kämpa på.

Under första halvan av december så jobbar och pluggar jag, andra halvan så försöker jag vara lite ledig och göra ingenting, vilket är svårt eftersom själva kroppen känner sig så stressad.

Summa sumarum:

• 3 olika jobb
• Otaliga sjukhusbesök; både egna vistelser, besök och andras.
• 1 strokebesked
• 1 dödsfall
• 1 begravning inkl. planering och allt efterarbete med papper och andra beslut
• 2 egna operationer
• 1 cancerbesked
• 1 radiojodbehandling inkl. 3 dagars isolering
• Några trevliga tillställningar
• Studerande
• Träning och cykling
• 2 sjukskrivningsperioder
• 1 skadat stämband (trots detta lyckas jag skaffa mig ett nytt jobb)

…så nu har jag fått det bekräftat och jag vet att jag ÄR driftig! =)

Skulle jag träffa på den där s k ”vännen” idag så skulle jag bara gå förbi och le stort. För du känner verkligen inte mig och kommer aldrig få göra det heller! ”Up yours!”